24 September 2026

Vad händer när ett barn eller en ungdom riskerar att fara illa och den hjälp som behövs inte kan ges frivilligt? I vissa situationer kan vård beslutas utan samtycke enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). LVU är en skyddslagstiftning som kan användas när det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och nödvändig vård inte kan genomföras med samtycke.

Den 1 januari 2027 ersätts LVU av en ny lag, lag (2026:1600) om omhändertagande för vård av barn och unga. Det innebär att reglerna om vård utan samtycke får en ny struktur och delvis ändrade bestämmelser.

Vad är LVU?

LVU reglerar när barn och ungdomar kan beredas vård utan samtycke. Utgångspunkten är att insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras i samförstånd med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt socialtjänstlagen (2025:400). Insatserna ska också präglas av respekt för barnets människovärde och integritet.

Om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § LVU föreligger och det kan antas att den behövliga vården inte kan ges med samtycke, ska den som är under 18 år beredas vård enligt LVU. Om barnet har fyllt 15 år krävs även att vården inte kan ges med dennes egna samtycke (1 § LVU). Vård med stöd av 3 § LVU kan även ges till den som har fyllt 18 men inte 20 år, om sådan vård med hänsyn till den unges behov och personliga förhållanden är lämpligare än annan vård och den behövliga vården inte kan ges med den unges samtycke.

Vid beslut enligt LVU ska barnets bästa vara avgörande (1 § LVU).

Det finns två huvudsakliga grunder för vård enligt LVU: förhållanden i hemmet och barnets eller ungdomens eget beteende.

När kan vård enligt LVU beslutas?

Enligt 2 § LVU kan vård beslutas när det på grund av exempelvis fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas.

Enligt 3 § LVU kan vård i stället beslutas på grund av ungdomens eget beteende. Det kan exempelvis handla om missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende.

Vad betyder ”påtaglig risk”?

Det krävs mer än en allmän oro för att ett barn eller en ungdom kan komma att fara illa. För att LVU ska kunna tillämpas måste det finnas en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Bedömningen görs utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Det är alltså inte varje problem i hemmet eller varje beteende hos en ungdom som kan leda till LVU.

Vem beslutar om LVU?

Det är förvaltningsrätten som beslutar om vård enligt LVU efter ansökan från socialnämnden (4 § LVU). Socialnämnden utreder situationen och ansöker hos förvaltningsrätten. Det är därefter domstolen som prövar om förutsättningarna för vård enligt LVU är uppfyllda.

Vad händer i en akut situation?

I vissa situationer kan det vara nödvändigt att agera innan förvaltningsrätten hinner fatta beslut om vård. Det kan beslutas till den som är under 20 år

Socialnämnden kan då besluta om ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU. Det krävs bland annat att det är sannolikt att den unge behöver vård enligt LVU och att rättens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att utredningen annars kan försvåras allvarligt.

Beslutet ska underställas förvaltningsrätten inom en vecka (7 § LVU).

Hur länge kan vården pågå?

LVU-vård ska inte pågå längre än vad som är nödvändigt. Socialnämnden ska fortlöpande följa vården och besluta att den ska upphöra när den inte längre behövs (21 § LVU). Vård som har beslutats med stöd av 2 § ska upphöra senast när den unge fyller 18 år samt att vård som har beslutats med stöd av 3 § ska upphöra senast när den unge fyller 21 år

När vården grundas på 2 § LVU ska socialnämnden minst en gång var sjätte månad överväga om vården fortfarande behövs (13 § 1 st. LVU). När vården grundas på 3 § LVU ska socialnämnden minst var sjätte månad pröva om vården ska upphöra (13 § 2 st. LVU).

Har barnet rätt att komma till tals?

Ja. Den unge ska få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne. Åsikterna ska tillmätas betydelse i förhållande till den unges ålder och mognad. Om den unge har fyllt 15 år har han eller hon också rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt LVU (36 § LVU).

Har barnet och föräldrarna rätt till juridiskt stöd?

I vissa mål och ärenden enligt LVU ska ett offentligt biträde förordnas för den unge och vårdnadshavaren, om det inte måste antas att behov av biträde saknas (39 § LVU).

Det offentliga biträdet ska hjälpa den enskilde att ta tillvara sina rättigheter under processen.

Ny lag från den 1 januari 2027

Den 1 januari 2027 träder lag (2026:1600) om omhändertagande för vård av barn och unga i kraft. Samtidigt upphävs LVU. Den nya lagen samlar reglerna om omhändertagande för vård, men innehåller också vissa förändringar i förhållande till dagens regler.

En viktig förändring är att den nya lagen använder begreppet ”omhändertagande för vård”. Lagen är uppbyggd i flera kapitel och reglerar bland annat barns och ungas rättigheter, grunderna för omhändertagande, omedelbara omhändertaganden, genomförandet av vården och när ett omhändertagande ska upphöra.

Vad krävs enligt den nya lagen?

Enligt 3 kap. 1 § lag (2026:1600) ska ett barn omhändertas för vård om:

• det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas på grund av förhållanden i hemmet eller barnets eget beteende,
• den planerade vården är nödvändig och till barnets bästa, och
• det kan antas att vården inte kan ges med samtycke från vårdnadshavaren och, om barnet har fyllt 15 år, barnet själv.

För en ung person som har fyllt 18 men inte 20 år gäller särskilda förutsättningar. Där krävs bland annat att risken beror på den unges eget beteende och att den planerade vården är nödvändig, lämpligare än annan vård och till den unges bästa (3 kap. 1 §).

Den nya lagen anger också uttryckligen vissa omständigheter som kan ligga till grund för ett omhändertagande. När det gäller förhållanden i hemmet anges bland annat fysisk eller psykisk misshandel, sexuella kränkningar eller sexuell exploatering, brister i omsorgen om barnets grundläggande behov, negativ social kontroll och andra skadliga förhållanden (3 kap. 2 §).

När det gäller den unges eget beteende anges bland annat skadligt bruk eller beroende, brottslig verksamhet samt annat socialt nedbrytande eller destruktivt beteende (3 kap. 3 §).

Vad händer med pågående LVU?

Det finns särskilda övergångsbestämmelser för att reglerna ska kunna gå över från LVU till den nya lagen.

Ett beslut som har fattats enligt en bestämmelse i den gamla LVU ska som huvudregel anses vara ett beslut enligt motsvarande bestämmelse i den nya lagen. Det innebär att ett beslut enligt LVU inte automatiskt behöver fattas om från början när den nya lagen träder i kraft.

Det finns samtidigt vissa särskilda undantag.

Om en ansökan om vård enligt 2 eller 3 § LVU har kommit in till förvaltningsrätten före den 1 januari 2027 ska de gamla bestämmelserna fortfarande tillämpas på den ansökan. Det innebär att ett mål som redan har inletts före ikraftträdandet i dessa delar kan prövas enligt de äldre reglerna.

Även bestämmelserna om förebyggande insatser i 22 och 23 §§ LVU fortsätter att gälla för sådana insatser som har beslutats före den nya lagens ikraftträdande.

Det finns dessutom särskilda regler för barn som omfattas av ett flyttningsförbud enligt 24 § LVU. För dessa barn finns en särskild övergångsregel som innebär att ett omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet ska beslutas efter ansökan av socialnämnden om förutsättningarna i 3 kap. 5 § 2–5 i den nya lagen är uppfyllda.

Vad innebär det för den som redan har ett LVU-beslut?

Den nya lagen innebär alltså inte att alla pågående ärenden måste börja om från början.

Utgångspunkten i övergångsbestämmelserna är att befintliga beslut enligt LVU ska övergå till motsvarande regler i den nya lagen. Samtidigt finns särskilda regler för vissa pågående ärenden och insatser.

Det är därför viktigt att skilja mellan ärenden som inleds före den 1 januari 2027, pågående beslut och ärenden som inleds efter att den nya lagen har trätt i kraft.

Frågor och svar

Kan socialtjänsten själv besluta om LVU?

Socialnämnden beslutar inte om själva vården enligt 2 eller 3 § LVU. Socialnämnden ansöker hos förvaltningsrätten och det är förvaltningsrätten som beslutar om vård.

I en akut situation kan socialnämnden däremot besluta om ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU. Beslutet ska därefter underställas förvaltningsrätten.

Kan föräldrar säga nej till LVU?

LVU kan beslutas även om vårdnadshavaren inte samtycker. Om den unge har fyllt 15 år krävs även att den behövliga vården inte kan ges med den unges samtycke.

Kan ett barn säga nej till LVU?

Barnets inställning ska beaktas. Den unge ska få möjlighet att framföra sina åsikter och dessa ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad (36 § LVU).

Om den unge har fyllt 15 år har han eller hon rätt att själv föra sin talan.

Att barnet eller den unge motsätter sig vården innebär däremot inte automatiskt att vård enligt LVU inte kan beslutas.

Kan föräldrar få tillbaka sitt barn efter ett LVU-beslut?

Ja. Vården ska upphöra när den inte längre behövs (21 § LVU).

Vad är viktigt att tänka på?

LVU innebär ett betydande ingrepp i ett barns, en ungdoms och en familjs situation. Reglerna innehåller därför krav på att vissa förutsättningar ska vara uppfyllda och att barnets eller den unges rättigheter ska tillvaratas under processen.