Vad innebär egentligen LVU-vård? I texten nedan försöker vi förklara detta.

I Sverige har alla barn en rätt att växa upp i en trygg och säker miljö och få det skydd och stöd som de behöver. I första hand är det barnets vårdnadshavare som ansvarar för detta. Dessutom finns mycket stöd av samhället att få. Om ett barn däremot riskerar att fara illa finns en lag som ger möjlighet till barn att få skydd, även när vårdnadshavare inte vill detta.

Lagen heter lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, och förkortas LVU. Genom denna kan beslut tas om att omhänderta barn, både akut och för en längre tid. Detta kräver varken samtycke från barnet eller dess vårdnadshavare. Syftet med ett omhändertagande enligt LVU är att skydda unga som utsätter sig själva eller andra för allvarlig fara. Vid beslut enligt LVU ska vad som är bäst för den unge vara avgörande.

Utöver vård enligt LVU finns även frivillig vård. Detta regleras i socialtjänstlagen (SoL). Frivillig vård beslutas av socialnämnden efter att ha bedömt att barnet behöver stöd och vård utanför hemmet. För att denna typ av vård ska kunna genomföras krävs samtycke från såväl barnet själv som dennes vårdnadshavare. Syftet med frivillig vård är att ge stöd och vård till unga som har svårigheter, t.ex. psykiska problem, missbruk eller hemlöshet, men där det inte finns behov av tvång.

För att LVU-vård ska kunna beslutas måste vissa juridiska förutsättningar vara uppfyllda. Dessa förutsättningar är reglerade i LVU och måste bedömas noggrant innan en ansökan om tvångsvård görs.

LVU tillämpas på personer under 18 år. Detta framgår av 1 § 1 st. LVU. Ifall den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende kan vård även berederas den som fyllt 18 år men inte 20 år, om sådan vård är lämpligare än någon annan vård och ifall behövlig vård inte kan ges med den unges samtycke (1 § 1 st. och 3 § LVU).

2. När kan LVU bli aktuellt?

För att LVU-vård ska bli aktuellt måste det vara fråga om problem som är så pass allvarliga att det finns stora risker att barnets hälsa eller utveckling skadas. Två huvudsakliga fall när LVU-vård kan bli aktuellt är miljöfall och beteendefall:

• Bristande hemmiljö: Att vårdnadshavarna inte kan ge barnet det som behövs, fysiskt eller psykiskt. Det kan vara omsorgen som brister, att barnet utnyttjas eller misshandlas fysiskt eller psykiskt, eller något annat i hemmet som innebär risk för att hälsan eller utvecklingen skadas. Detta regleras i 2 § LVU.
• Beteendeproblematik: Att den unge riskerar att skada sig själv genom sitt sätt att leva. Det kan exempelvis vara fråga om missbruksproblem, brottslighet eller att barnet på annat sätt lever destruktivt. Detta regleras i 3 § LVU.

Några praktiska exempel på när LVU kan tillämpas:

• En 16-årig pojke har ett allvarligt missbruk av narkotika och alkohol. Han har flera gånger blivit akut inlagd på sjukhus på grund av överdoser och vägrar delta i frivilliga behandlingsprogram. Hans föräldrar har försökt hjälpa honom men har inte lyckats begränsa hans missbruk. Socialtjänsten bedömer att hans liv och hälsa är i fara, och att frivilliga insatser inte räcker.
• En 15-årig flicka lider av svår depression och har flera gånger försökt ta sitt eget liv. Hon vägar delta i frivillig vård och hennes föräldrar känner sig maktlösa. Socialtjänsten bedömer att hon behöver en säker miljö med konstant övervakning och professionell vård.
• En 14-årig pojke är inblandad i grov kriminalitet, inklusive stölder och våldsbrott. Han har flera gånger varit i kontakt med polisen och socialtjänsten, men han fortsätter att begå brott. Hennes föräldrar har ingen kontroll över honom och han vägar delta i frivilliga insatser.
• En 13-årig flicka lever i en familj där föräldrarna har ett allvarligt missbruk och inte kan ta hand om henne. Hon har inte regelbundna måltider, går inte i skolan och är ofta ensam hemma. Socialtjänsten har försökt stödja familjen med frivilliga insatser, men föräldrarna har inte förbättrat situationen.

3. Processen vid LVU

I första hand arbetar socialtjänsten med utgångspunkten att insatser som behövs ska ges frivilligt i samarbete med familjen. Om socialtjänsten bedömer att barnet riskerar att fara illa är det deras uppgift att ta reda på vilken slags hjälp som barnet och familjen behöver. Detta kan innebära att barnet exempelvis behöver bo någon annanstans en tid, medan familjen får den hjälp som behövs. Det vanliga är att socialtjänsten samarbetar med familjen och kommer överens om insatser. Om vårdnadshavare motsätter sig detta och om situationen är tillräckligt allvarlig kan samhället behöva skydda barnet. Motsvarande gäller om vårdnadshavare mottar hjälp men barnet har fyllt 15 år och säger nej. LVU blir alltså bara aktuell när det inte är möjligt att nå en överenskommelse.

Ifall situationen är tillräckligt allvarlig kan socialtjänsten föreslå att barnet ska omhändertas. Det är sedermera socialnämnden som bestämmer om det är aktuellt att ansöka till domstol om att barnet ska omhändertas enligt LVU. Nämnden består av politiker som i sin tur diskuterar detta vid ett särskilt möte där vårdnadshavare vanligtvis får möjlighet att delta. I denna situation kan det som vårdnadshavare vara en fördel att ta hjälp av ett offentligt biträde, dvs. en jurist eller advokat, som hjälper dig med juridiskt stöd. Om socialnämnden beslutar om att ansöka om omhändertagande skickas en ansökan till en domstol (4 § LVU).

Domstolen, närmare bestämt förvaltningsrätten, tar i sin tur del av socialtjänstens utredning och det underlag som vårdnadshavare tillsammans med sitt offentliga biträde har lämnat in. Därefter hålls en muntlig förhandling i domstolen, där socialtjänsten och vårdnadshavare möts och får berätta hur de ser på barnets situation. Här får vårdnadshavare stöd av sitt offentliga biträde. Barnet kan även ha ett offentligt biträde som deltar i förhandlingen. Beroende på ålder, om barnet vill och om det är lämpligt kan dessutom barnet delta.

Frågan om barnet ska omhändertas enligt LVU eller inte beslutas av domstolen. Om beslutet leder till missnöje finns en möjlighet att överklaga domstolens beslut. Detta kan det offentliga biträder hjälpa till med. Det krävs inte prövningstillstånd för att nästa instans, kammarrätten, ska ta upp ett sådant överklagande.

4. Föräldrars och barns rättigheter

I dessa mål och ärenden ska ett offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser samt för dennes vårdnadshavare, om det inte saknas behov. För att kunna erhålla ett uppdrag av denna typ måste det offentliga biträdet besitta kunskaper och erfarenheter och även i övrigt vara särskilt lämplig för uppdraget. Ett offentligt biträde förordnas av den domstol som handlägger målet. I ärenden hos socialnämnd förordnas offentligt biträde av förvaltningsrätten (39 § 2 och 4 st. LVU).

Ibland kan ett offentligt biträde utses både för barnet och för dennes vårdnadshavare. Detta kallas gemensamt biträde. Förutsättningarna för detta är att det inte föreligger motstridiga intressen mellan barnet och vårdnadshavare (39 § 3 st. LVU).

Den som är förordnad som offentligt biträde för ett barn under 15 år, utan att samtidigt vara biträde för vårdnadshavare, är utan särskilt förordnande barnets ställföreträdare i det mål eller ärende som förordnandet avser (36 § 3 st. LVU).

Barnet har alltid rätt till relevant information och ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör honom eller henne. Om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad (36 § 1 st. LVU

Om barnet har fyllt 15 år finns en rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt LVU. Barn under 15 år får höras i domstol, om han eller hon inte kan antas ta skada av det (36 § 2 st. LVU).

Som ovan nämnts finns en möjlighet att överklaga domstolens beslut. När en ung person vårdas enligt LVU är det också möjligt att överklaga socialnämndens beslut som rör vården. Det kan t.ex. handla om var barnet ska placeras eller vilka begränsningar i umgänget med vårdnadshavare som har beslutats (41 § LVU).

5. Advokatens roll i ett LVU-mål

Ett offentligt biträde är en jurist, ofta en advokat eller en biträdande jurist. Ett offentligt biträde ska tillvarata vårdnadshavarnas eller barnets intresse i målet. Om barnet är under 15 år är biträder också ställföreträdare. Det betyder oftast att biträder är i domstolen i stället för barnet. Det offentliga biträdet bekostas av staten. Utöver juridiskt stöd inför en eventuell domstolsprocess kan ett offentligt biträde även bistå med hjälp inför en överklagan.

För att komma ifråga för ett uppdrag som offentligt biträde för unga krävs erfarenhet av LVU-mål och man ska tidigare varit förordnad som offentligt biträde i sådana mål vid minst 5 tillfällen, alternativt ha haft förordnande som särskild företrädare för barn i allmän domstol i samma omfattning. Uppdraget kräver utöver detta kunskaper om barns utveckling och vilka behov och rättigheter barn har.

I LVU-mål finns det flera vanliga juridiska invändningar som framförs av vårdnadshavare eller barnets ombud. Domstolarna bedömer dessa invändningar utifrån lagens krav, bevisning och framförallt barnets bästa. En vanlig invändning är att vårdnadshavare eller barnet argumenterar för att situationen inte är tillräckligt allvarlig för att uppfylla LVU:s krav för omhändertagande, eller att vårdnadshavarna hävdar att de är villiga att samarbeta med socialtjänsten och att tvångsåtgärder är onödiga. Det är inte heller ovanligt att vårdnadshavarna eller barnet ifrågasätter kvaliteten på socialtjänstens utredning och anser att den bygger på felaktiga uppgifter eller ensidig bevisning. Många barn motsätter sig dessutom beslutad placering och vill stanna hemma.

Vid invändningar av dessa slag gör alltid rätten en helhetsbedömning utifrån socialtjänsten, skolor, sjukvård och andra myndigheter.  Om det bedöms att frivillig vård enligt SoL är otillräcklig eller att föräldrarna tidigare visat bristande samarbetsförmåga, kan LVU ändå beslutas. Domstolen tittar på historiken och trovärdigheten i löften om samarbete. Domstolen tar ofta stor hänsyn till socialtjänstens bedömning men kan begära kompletterande utredning eller väga in alternativ bevisning, t.ex. utlåtanden från andra experter. Barnets vilja beaktas alltid, men domstolen tar störst hänsyn till barnets behov och risker. Om barnet bedöms vara i fara kan placering ske trots motstånd.

Om en vårdnadshavare vill få till en återförening med sitt barn eller en lindrigare vårdplan inom LVU, finns flera strategier att använda. Det kan dels handla om att visa en aktiv samarbetsförmåga och en öppenhet för förändringar. Detta kan åstadkommas genom att delta i möten och utredningar och be om en tydlig handlingsplan och följ den. Att följa socialtjänstens rekommendationer kan även vara en fördel. Om LVU grundas på missbruk eller psykisk ohälsa – gå i behandling och bevisa förändring. Om det handlar om brister i omsorgen – delta i föräldrastödsprogram och andra insatser. Glöm inte att spara dokumentation på alla förbättringar, t.ex. drogtester kursintyg, psykologuttalanden. Att stärka sin juridiska position kan dessutom ge framgång; anlita en LVU-specialiserad advokat som kan argumentera för en lindrigare vårdplan. Att bygga upp en trygg hemmiljö är även av vikt, genom detta påvisas att barnet har en stabil vardag att återvända till. Till detta kan inkluderas en tydlig boende- och försörjningsplan. Ifall ett barn omhändertagits finns möjlighet att försöka få en stegvis återgång. Här kan umgängesrätt och provboende begäras som en del av vårdplanen. Ett samarbete med eventuellt familjehem är även av vikt för att skapa trygghet.

6. Kritik och debatt om LVU

Kritik mot LVU handlar ofta om rättssäkerhet och rättighetsfrågor, både ur barnets och föräldrarna perspektiv. Det kan exempelvis handla om att socialtjänstens utredningar tycks bygga på tolkningar, snarare än konkreta bevis. Förvaltningsrätten följer i sin tur ofta socialnämndens rekommendationer, vilket kan väcka frågor om rättssäkerhet i domstolens prövning. Rättighetsfrågor som rör barnets och vårdnadshavares rättigheter kan t.ex. handla om barnets rätt att bli hörd – barn ska enligt LVU få komma till tals, men i praktiken varierar hur mycket deras åsikter väger in. Många föräldrar känner sig maktlösa mot socialtjänsten och anser att de har svårt att påverka besluten.

7. Praktiska råd för berörda parter

Om socialtjänsten inleder en utredning om en vårdnadshavare, är det viktigt att agera på ett konstruktivt sätt för att säkerställa att barnets och familjens rättigheter beaktas.

Att ta hjälp av advokat kan dessutom vara till stor fördel då dessa är experter på området och kan ge vägledning, hjälpa till att förstå dina rättigheter och stödja dig i processen.

På vår byrå är det advokaten Jennifer Jankevics och biträdande juristen Kevin Läräng som är experter på området. Hör gärna av dig till någon av oss på 08-520 277 79. Vi kan ta emot dig i Stockholm (Spånga), Norrtälje eller Uppsala.