Verkställighetshinder vid arresteringsorder – en översikt
Att ett utvisningsbeslut har vunnit laga kraft innebär inte nödvändigtvis att det också kan verkställas. Nya omständigheter kan uppstå efter avslutad asylprocess som hindrar att utvisningen genomförs, särskilt om det finns risk för att personen utsätts för skyddsgrundande behandling i hemlandet. En sådan omständighet kan vara att en arresteringsorder utfärdas mot individen i det land som personen ska återvända till.

Vad är ett verkställighetshinder?

Verkställighetshinder regleras i 12 kap. utlänningslagen (UtlL) och innebär att det finns lagliga skäl till att inte verkställa ett utvisningsbeslut. Syftet är att säkerställa att Sverige inte genomför en utvisning i strid med internationella åtaganden, särskilt principen om non-refoulement, som är en del av artikel 3 EKMR och artikel 33 i Flyktingkonventionen.

Enligt 12 kap. 1 § UtlL får en person inte utvisas till ett land där det finns skälig anledning att anta att hen skulle riskera dödsstraff, tortyr, eller annan omänsklig eller förnedrande behandling. Detsamma gäller enligt 12 kap. 2 § om det finns risk för förföljelse, till exempel på grund av politisk åsikt, religiös övertygelse eller annan skyddsgivande grund.

Arresteringsorder som verkställighetshinder

En arresteringsorder från hemlandet kan utgöra en sådan ny omständighet som gör att ett tidigare utvisningsbeslut inte längre kan verkställas. Detta gäller särskilt om ordern tyder på risk för politiskt motiverad förföljelse, rättsosäker behandling eller tortyr. Om exempelvis en person anklagas för brott som är relaterade till oppositionell verksamhet eller aktivism, kan det utgöra grund för att anta att personen löper skyddsgrundande risk vid återvändande.

I ett avgörande från migrationsdomstolen (UM 9301–21) prövades en situation där sökanden hade fått en arresteringsorder utfärdad mot sig i hemlandet. Domstolen ansåg att denna handling utgjorde en ny och relevant omständighet som kunde antas innebära ett bestående verkställighetshinder i enlighet med 12 kap. UtlL. Mot bakgrund av situationen i landet, personens påstådda politiska verksamhet och risken för allvarliga övergrepp bedömde domstolen att en ny prövning av skyddsbehovet skulle beviljas.

Rättsliga förutsättningar för ny prövning

Enligt 12 kap. 19 § UtlL ska Migrationsverket pröva en ny ansökan efter att ett utvisningsbeslut vunnit laga kraft, om:

1. De nya omständigheterna kan antas utgöra ett bestående verkställighetshinder enligt 12 kap. 1–3 §§ UtlL, och
2. Omständigheterna inte tidigare kunnat åberopas, eller det finns en giltig ursäkt till att de inte åberopats tidigare.

Kravet på att omständigheten ska ”kunna antas” utgöra ett hinder innebär att det måste finnas objektivt stöd – till exempel i form av handlingar, rapporter, intyg eller andra konkreta bevis.

Enligt praxis (MIG 2019:25) har domstolen klargjort att det inte får handla om smärre tillägg till tidigare asylskäl. Det måste röra sig om en väsentlig ny omständighet som förändrar bedömningen av skyddsbehovet. Exempelvis kan en arresteringsorder som visar att personen nu anklagas för ett brott som sannolikt är politiskt motiverat utgöra en sådan ny omständighet.

Så ansöker du om verkställighetshinder

En ansökan om verkställighetshinder ges in till Migrationsverket och kan göras efter att ett utvisningsbeslut vunnit laga kraft. Det är viktigt att ansökan är tydligt utformad och innehåller:

• En beskrivning av de nya omständigheterna, till exempel en kopia av arresteringsordern,
• En förklaring till varför omständigheten inte åberopats tidigare, samt vid behov bevisning för att sökanden inte kände till den då, eller inte kunnat berätta om den (t.ex. p.g.a. trauma),
• En redogörelse för hur den nya omständigheten innebär att personen riskerar skyddsgrundande behandling i hemlandet, med hänvisning till relevanta artiklar i utlänningslagen och internationella konventioner,
• En begäran om inhibition, dvs. att Migrationsverket tills vidare ska stoppa verkställigheten medan ansökan prövas.

Det är också viktigt att ansökan kompletteras med så mycket dokumentation som möjligt: arresteringsordern, rättsliga dokument, journalistisk eller internationell rapportering om situationen i landet och andra relevanta underlag.

Avslutande reflektion

Möjligheten att få en ny prövning efter ett avslutat ärende är ett extraordinärt rättsmedel och ska användas med försiktighet. Samtidigt är det en viktig rättssäkerhetsgaranti som förhindrar att personer sänds tillbaka till länder där de riskerar att utsättas för allvarliga övergrepp. En arresteringsorder kan vara just en sådan omständighet som motiverar ett nytt ställningstagande från Migrationsverket – förutsatt att den är ny, relevant och styrkt.

För personer i en sådan situation är det därför avgörande att snabbt och tydligt uppmärksamma Migrationsverket på den nya omständigheten och begära att verkställigheten stoppas.

Kontakt gärna oss för mer informaton.